Viktiga frågor personlig assistans
Assistansanvändare och personliga assistenter måste få rimliga villkor. Alla seriösa aktörer måste få förutsättningar att göra ett bra jobb som vi önskar, och vara en trygg, kvalitativ och effektiv del av välfärden. Humana prioriterar förändring på tre områden.
1. Rimlig ekonomisk ersättning
Personlig assistans är en insats enligt LSS (Lagen om stöd och service) och finansieras delvis via staten, delvis via kommunerna. Ersättningen är helt kopplad till antalet timmar assistans som en person beviljas. Varje timme beviljad assistans motsvarar därmed en personlig assistents arbetstimme och lön. Utrymmet för effektivisering är med andra ord mycket begränsat.
Denna schablonersättning per timme har i över tio år haft väldigt låg uppräkning, (långt) under pris- och löneökningar. Som regel har ersättningen höjts med 1,5 procent per år, ett beslut. 2023 blev det något bättre med 2,5 procent, vilket förstås fortfarande var klart under inflationen.
För många andra LSS-verksamheter används i stället SKR-Inom kommunerna används OPI (omsorgsprisindex), bland annat för andra LSS-verksamheter. OPI ökade 2023 med 4,6 procent och prognostiseras 2024 att öka med 4,7 procent. Vi menar att en indexuppräkning på motsvarande sätt vore en rimlig utgångspunkt även för personlig assistans. Då skulle assistansersättningen dessutom inte behöva förhandlas och riskera att nedprioriteras mot andra poster i statsbudgeten varje år.
En högre schablonuppräkning beslutas i statsbudgeten.
2. Rättvisa behovsbedömningar
Genom åren har antalet personer som beviljas assistans blivit allt färre, och även antalet beviljade timmar per person har minskat. Hur bedöms då hur många timmar assistans man är berättigad av? Här har det skett en åtstramning genom åren, där begreppet grundläggande behov hamnat i förgrunden.
I dag räknas grundläggande behov bara som den direkt aktiva tiden för att hjälpa till med till exempel vid toalettbesök eller dusch. Tiden däremellan räknas alltså inte, vilket får helt orimliga effekter. Den personliga assistenten måste naturligtvis vara på plats (och få betalt) både före och efter den direkta insatsen. Bedömningarna av grundläggande behov behöver göras rimligare så att hela tiden för exempelvis duschen eller toalettbesöket räknas.
En förändrad behovsbedömning bör kunna ingå i en kommande utredning av assistansen.
Rättssäkra omprövningar
Välfärdssystemen måste alltid skyddas mot felaktig användning, oavsett om det handlar om misstag, fusk eller organiserad välfärdskriminalitet. Noggrann uppföljning måste ske regelbundet och rättssäkert – utan att ärliga personer med legitima behov hamnar i kläm.
Som i alla verksamheter kan felbedömningar inträffa vid bedömningar och utförande av personlig assistans. Fusk förekommer också, tyvärr. Personlig assistans är också en av de sektorer som är mest utsatt för välfärdskriminalitet, där brottslingar skor sig på både skattebetalarnas och de verkligt välfärdsberättigades bekostnad.
Omprövningar av assistansbehov behöver därför ske, och på ett mer regelmässigt sätt än i dag. Omprövningar bör ske återkommande – men fokusera på att upptäcka brister, felaktigheter och bedrägerier. Regelbundna omprövningar ska inte innebära att man ifrågasätter redan beviljad assistans för personer vars behov är oförändrade. Systemet ska värnas mot missbruk – för att kunna värna behoven för dem som är berättigade till assistans.
Även utformning av regelmässiga omprövningar bör ingå i kommande utredning.