Det är viktigt för mig att inte stanna

Pelle var runt tjugo år när livet plötsligt vände. Allt som hade varit roligt blev plötsligt jobbigt och inget fungerade längre. Pelle hade drabbats av schizofreni.

Pelle med en kamera

Han förlorade sitt jobb och många av sina vänner. En svår tid med vistelse på olika boenden följde, utan att han upplevde att han blev bättre eller fick kontroll över situationen. Tills han kom till boendet vid sjön, och fann ro. Här får han hjälp att komma vidare i vardagen och att steg för steg röra sig mot sitt stora mål i livet.

När Pelle gick i skolan var han sprallig och busig och hade lätt för att få kompisar. Jag hade femma i teckning, berättar han. Han har alltid varit en riktig konstnärssjäl och i stället för gymnasiet blev det estetisk linje på folkhögskola. Efter lumpen fick han ett jobb som passare på ett videoproduktionsbolag. Det gick bra för mig. Jobbet var roligt och socialt och jag fick åka över till Danmark och spela in film, berättar han.

Mitt i detta, just i början av vuxenlivet, slog sjukdomen till. Efter att ha provat en rad olika vårdboenden, som han inte tyckte gjorde honom bättre, gick Pelle tillbaka till egen lägenhet igen, nu med boendestöd. Men det fungerade inte.

Jag gick in i väggen när jag bodde ensam. Jag blev isolerad och gick till slut inte ut alls, säger han. Vid den här tidpunkten fick hans biståndshandläggare höra talas om Björntorp. Och Pelle bestämde sig för att åka dit på besök. Jag tyckte om att det låg avsides från allt. Det var skönt. Personalen är också väldigt lugn här, säger Pelle.

Lena, som är leg. psykolog och verksamhetsansvarig, är också med under vårt samtal. Hon berättar att Pelle inte gärna ville vara med i de gemensamma aktiviteterna i början. Men sedan gick det bättre, säger Pelle. Ja, du har varit jättestark och verkligen jobbat med dig själv, betonar Lena. Hon berättar vidare att Pelle är otroligt omtyckt av alla och i dag alltid tar sig fram socialt.

På Björntorp har Pelle eget rum och ingår i ett gruppboende med fjorton andra personer. På det gemensamma morgonmötet går man igenom dagen, så att var och en vet vilka hemmasysslor och vilka fritidsaktiviteter som står på schemat. Pelle simmar, bowlar och går på en kurs i färg och form. Liksom teckning och måleri, har fotografering fortsatt att vara ett stort intresse och kameran är en ständig följeslagare.

Lena berättar att Björntorp arbetar med en samtalsmetodik som går ut på att hitta individens personliga motivation och drivkraft. Vi vill inte ta över det som den boende kan göra själv, vi hjälper till där det behövs i stället, säger hon. Det kan vara allt från att söka lämpliga kurser och boka resor till att fördela medicin och hålla kontakt med psykiatrin.

Pelles stora mål i livet är att en gång kunna flytta tillbaka till egen lägenhet i Stockholm där han har sin familj. De närmaste är ett stort stöd och han åker hem till dem varannan helg. De kommer också och besöker honom på Björntorp. Pelle är medveten om att det krävs mycket jobb och mycket tålamod för att komma dit han vill, framför allt måste han kunna bemästra sin panikångest och hålla igång drivet. Han säger själv att det kommer att krävas ett helt annat skyddsnät den här gången.

Det är viktigt för mig att inte stanna, säger han. Det är det som är så härligt med dig Pelle, säger Lena. Du har insikt. Du tänker, funderar och gör kloka val. På Björntorp får Pelle hjälp att samhällsträna. Det kan exempelvis vara att ensam ta sig till en verksamhet. I planen ligger också att successivt förflytta en del aktiviteter till Stockholm, så att Pelle får chans att bygga upp ett kontaktnät där.

Kontakta oss
Sök jobb här