topImage

Vi behöver skapa bryggor mellan forskning och praktik

Konferensen riktar sig till praktiker som arbetar socialt med barn, unga och familjer, beslutsfattare och forskare. Målet är att sprida kunskap och skapa diskussion kring vad som fungerar, och hur vi följer upp det sociala arbetet med barn och unga.

Boka in den 18-19 maj 2017 i kalendern redan nu!

Anmälan är nu öppen och du hittar hela programmet här...

Innehåll i ord Föreläsarre i ord

Varför en evidenskonferens?

Ett viktigt mål för Socialtjänstens preventionsarbete är att förhindra att barn och unga placeras utanför hemmet. Detta arbete har utvecklats och idag finns flera preventionsmetoder och program, men trots det placeras närmare 23 000 barn och unga utanför hemmet i Sverige. Antingen på institution eller i familjehem.

Ett av hundra barn får en sådan dygnsvård under fem år eller mer trots att vi inte vet särskilt mycket om effekterna av dessa samhällsingripanden. De begränsade kunskaper som finns utifrån svensk och internationell forskning är oroväckande, både vad gäller fysisk och psykisk hälsa samt skolresultat.

Vad gör vi med den kunskapen?

Vi vet att en viktig skyddsfaktor är att ha en fungerande familj omkring sig, som är känslomässigt tillgänglig och ger stöd kring hälsa och skolgång. Det innebär att vi behöver veta hur vi på bästa sätt kan hjälpa barn att bo kvar i sina familjer, dvs. vilka metoder som hjälper familjer att på ett effektivt sätt arbeta med att utveckla det känslomässiga och faktiska stöd som barnet behöver. Och vilka metoder hjälper familjer där den unge redan har hunnit utveckla ett beteende som gör att relationerna i familjen försvåras?

Ett familjehem kan vara den fungerande familj som barnet behöver för att få en god utveckling in i vuxenlivet. Hur stöttar vi familjehem för att de ska kunna möta barnet och dess behov? Och hur ger vi barnets biologiska nätverk stöd för att de på ett bra sätt ska kunna förhålla sig till att ha ett barn som bor i en annan familj? Och hur kan vi slutligen stötta barn och familj i de fall det är aktuellt med en återförening?

Om vi genom uppföljning och forskning kan se vad som fungerar, hur gör vi då för att säkerställa att vi arbetar på detta sätt för så att vi hjälper fler familjer i rätt riktning? Och hur gör vi för att fortsätta följa upp så vi är säkra på att metoden fortsätter att fungera?

Evidenskonferensen kommer inte att ge oss alla svar men de som medverkar har alla något viktigt att säga om detta. Allt från övergripande översyner som har konstaterat vikten av att vi gör systematiska uppföljningar, till dem som arbetar med metoder som har visat sig lovande till viktig kunskap om hur man kan göra uppföljningar både i stort och i smått. Och sist men inte minst, om den svåra konsten att implementera på ett sätt som håller över tid.

Humana Akademin